Micca ringde igår kväll och berättade glada nyheter om två olika provjobb.
Att hon inte kommer hem idag utan någon gång nästa vecka.
Jag är verkligen så glad för hennes skull och jag förstår verkligen känslan av att vara ung i en storstad.
Jag vet exakt hur det känns...
Jag vet att denna stad vi bor i är för liten för henne, men hoppas att hon en dag kommer att se det vackra och det stillsamma i vår lilla stad.
Jag är samtidigt överlycklig över att hon är bara en timmes flygresa bort och att hon inte är på andra sidan Atlanten.
Jag känner mig trygg att hon bor hos min snälla och super trevliga kusin. Det är skönt att veta var och hur hon bor.
Många tycker jag är galen som har GPS på mina tjejer, men i detta läget är den största tryggheten jag har.
Att vakna och undrar har hon kommit "hem" är hon okej ?....finner jag lätt svaret med bara ett knapptryck.
Galen ? kanske det...men för mig är det så mycket lättare att vara lugn över att hon lever sitt vuxna liv i storstaden.
Jag stör ju inte henne på detta sättet med massa onödiga sms, hon vet inte ens om att jag "tittar in" på henne.
Kommer Micca att ta sitt pick och pack och flytta till Stockholm ? förmodligen
och det känns faktiskt helt ok.
Jag bubblar av gladje för henne skull, jag ska bara vänja mig vid känslan att hon inte är i närheten.
Vänja mig vid tanken att min bäbis inte behöver mig längre och att hon är en vuxen kvinna i sina bästa år.
Jag sa till henne igår ~ håll huvudet på skaft och tappa aldrig ditt jag.
Jag älskar dig så ohurhört mycket och vill aldrig att något ont ska komma dig nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar