Jag var utan dig i många år och saknade dig djupt.
Det tog lång tid innan jag kunde acceptera ditt val.
När jag väl fann mig i det så rullade livet på.
Saknaden fanns där alltid med smärtan var mindre.
Jag gick till en spåtant som sa
- han bär på en djup hemlighet, han kommer när han är redo.
Dom orden spökar mig
Din sjukdom spökar mig
Din trötthet spökar mig
Din nya kropp spökar mig
Dina berättelser om dina sjukhusvistelse spökar mig
Jag söker tröst men finner den inte.
Vet inte var jag ska vända mig.
Håller uppe den fina hustru sidan så gott det går
Stöttar barnen och att vara där för dom
Inte vara allt för tillbaka dragen på jobb
Vara festfixaren och kalasmamma
Och håller dig uppe o ser till att du har det bra.
Det konstiga är att jag finner trösten hos dig när jag sitter mittemot dig.
Jag vill säga så mycket till dig
Jag vill gråta i din famn
Jag vill skrika
Jag vill slå
Jag vill att hon ska trösta mig, men den dörren är visst stängd.
Huset sover och tårarna bara rinner...detta gör så ont.
Jag älskar dig så, det gör så ont att se dig och höra dina ord.
Vill sova men vet att jag möts av elaka drömmar.
Drömmar om hemska djur som lever i magen.
Men jag ska ta mig igenom denna natten som alla andra.
Sovgott min älskade pappa vi ses imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar