Trött kropp med pigga ögon...

Jag vet att det är mycket Pappa  i min blogg nu för tiden.
Men det är mycket pappa hela tiden, hela mina dagar.

Det är att säga upp massa grejor som tv, hemförsäkring, telefon, lägenhet mm. 

Ha kontakt med omsorg, arbetsterapeuten, kommunen, hjälpmedelcentralen och vårdhemmet. 

Jag har aldrig ringt så många samtal på så kort tid. 

Jag har sagt min pappas personnummer 

ungefär 50 gånger på två månader.

Uppgett mitt mobilnummer lika mångar gånger om inte mer.

Signerat hur mycket papper som helst, bett om pappas signatur hundra gånger om.

Snart är allt ur vägen och allt kommer vara uppklarat som pappa vill.
 

Det är en ren glädje att se pappas ansiktsuttryck när jag berättar vad jag
har gjort från dag till dag.

Jag mår så jäkla bra när jag är i hans sällskap.

Ikväll skrattade vi så hjärtligt när han sa

- du höjer sängen Linda så jag kan ta min tablett...lite till så jag inte sätter i halsen.

Då log jag mot honom.

- det är farligt Linda, man kan dö.

Då brast jag ut i skratt och sa till pappa
- du är full av cancer men du dog av att pillret satt sig i halsen...

Så hjärtligt skratt och så härligt att kunna skratta om döden.