idag.
Klockan ringde tidigt imorse och kände doften av nybryggt kaffe.
Hörde hur det prasslade på övervåningen. Mannen pussade mig hejdå
med en kärleksfull puss när han gick.
Lill-loppan kröp ner sidan om mig i sängen, även hon lite tagen och spänd.
Mötte min bonusson i köket och kunde knappt prata eller se på honom.
Kände klumpen i halsen och att tårarna låg nära.
Med packningen klar körde jag honom till PEAB skolan.
Emil klev av och gav mig en kram. Jag ville inte göra bort honom,
men jag hade kunnat pussat sönder honom och säkert storbölat.
Jag sa bara - Ha det nu så bra och sov sött...
Körde därifrån och fick kämpa med att hålla stolthets-tårarna borta.
Lill-loppan studerade mig väl och tänkte säkert
när ska hon börja gråta?
Många känslor kommer när jag tänker på Utøya.
Alla barn som miste sina liv, skräcken, odjuret som gick loss där
och kaoset under dessa timmar.
Det är en händelse som har spökat mig länge och väl.
Men tänk att idag anländer min "son" och hans klasskamrater sig på ön.
De ska bo och jobba på ön. Renovera och bygga upp den igen.
Sen att få höra honom berätta om det när han kommer hem.
Jag är så stolt och tagen så det
bara knakar om det.
Vilken ära...
Har svårt att inte tänka på alla själarna
Lycka till killar ses om en vecka
Bild: Kristoffer Blommér
PEAB skolan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar