Alla var inbjudna även de som är mamma/pappalediga och sjukskrivna.
När jag kom ner i matsalen var jag inte beredda att se henne med en
sjal runt huvudet.
Jag vet att hon väntar på operation, får behandling och är sjukskriven.
Under hela lunchen och informationsmötet tänkte jag bara på henne och
kunde inte släppa henne med blicken.
Denna människa som är mitt uppe i denna hemska sjukdom
tar sig till sitt vikariatjobb för att fira påsk med oss.
Att hitta orken och modet till detta !
Efteråt gick jag in på hennes kontor med tårar i ögonen.
Jag berömde henne, vi grät och kramades.
Jag ville att hon skulle veta hur stolt och modig jag tycker hon är.
Jag sa till henne att jag hade dragit täcket över huvudet och gått helt under som människa!
Kan inte låta bli att tänka på hennes två små barn och man.
Livet är skört ta vara på den.
Usch denna hemska hemska sjukdom.
Är helt tagen efter detta möte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar