Translate

onsdag 30 oktober 2013

On top of the world...

Då är man här igen ett år senare.
På nya äventyr med mannen som får min mage att slå knut och får mitt hjärta att slå dubbelslag. 
Mannen som har fått vänta ut mig flera gånger under våra 15år. 
Väntat ut mig tills jag har hittat tillbaka efter dippar i livet.

Men för var gång vi kommer ur en djup dal av sorg, stress eller problem runt om oss. 
Så kommer vi alltid tillbaka med dunder o brak.

Samtidigt minns jag denna starka känslan från förra gången.
Den började i slutet på sommaren förra året och vara fram tills maj i år...då jag fick samtalet.

På väg till jobbet idag lyste jag av lycka och förväntan. 
Men samtidigt tänkte jag, tänk om detta är lugnet före stormen?
Sist sa jag till min man - vi har antagligen haft det så här bra så länge, för att
kunna ta oss igenom det som väntar oss. Vi är laddade med så mycket energi
och kärlek för att kunna hjälpa pappa. Där finns en mening med allt.
Jag tror att det var så

Just nu spricker jag snart av allt som finns inom mig
Känner att jag lever till 110% och bubblar av lycka
Men jag är bara rädd för vad som väntar runt hörnet denna gången...

Men jag ska slå bort dom tankarna och leva kvar här så länge det varar.

Två dagar kvar sen drar vi...24 timmar av oss!


måndag 28 oktober 2013

I pappas byxor...

Tillsammans mot cancer på kanal 7.

Storm ute och storm i hjärtat.

Jag var inte riktigt beredd att det skulle kännas så här ikväll...

I alla år har jag/vi sett cancergalor, Rosabandsgalor och andra cancer evenemang. 
Man har alltid blivit berörd men aldrig riktigt förstått vad det innebär 
I år sitter vi i soffan och känner något helt annat
I år hör vi morfar varje gång vi hör ordet cancer
Vi gråter var gång vi hör en ny berättelse 
Jag ser dig, känner din doft, känner din hand, hör din röst
och jag vet att du ser mig.
Jag vet att du är runt om mig, inte alltid men ofta.

Jag hatar cancer och Jag älskar dig och saknar dig

Känner mig alltid lite närmare dig när jag har dina blårutiga pyjamasbyxor på.

#Fuckcancer 


söndag 27 oktober 2013

Pulled på alla håll...

Ännu en härlig helg lägger jag bakom mig.
I fredags blev det after work (skäms att säga det men det var första gången...)
Känner att det blir bara lättare och lättare att göra saker nu när barnen är stora.
Skön känsla 
Igår kväll skulle vi ha haft gäster, men det blev inställt.
Så istället blev det spontan middag hos Mama Mia med familj.
Alltid lika trevligt...igår bjöds det på PulledPork ala Thai style.
Så sjukt jäkla gott...
Ikväll blir det även PulledPork hemma hos oss. 
Men i ala American style, då vi själva skulle ha haft det igår.

Nu inväntar jag nya äventyr med Hanky nästa helg...lycka

lördag 26 oktober 2013

torsdag 24 oktober 2013

Mums...

Nu har jag laddat upp med en ny trilogi. (Kom med posten idag)

Det sägs att de ska vara lika bra som 
50 shades of Grey.
Svårt att toppa känner jag men vi får 
väll se.
Time will tell...

Nu är jag redo att inta solstolen njuta av sol, bad och massa snuskläsning.

Tror jag börjar smygläsa lite innan


måndag 21 oktober 2013

Betyder så mycket...

Övningskörde med Micca ikväll och vi körde hem till
min älskade bror o hans lilla familj.
Visste att jag skulle få en liten present av min brorsdotter
och svägerska, men visste inte vad.
 
I den lilla lådan låg där ett armband som jag länge velat ha.
Många gånger har jag varit på väg att beställa ett, men har inte kommit till skott.
Där fanns väll en mening...

Tack fina Floris och Malin för det super betydelsefulla armbandet.



söndag 20 oktober 2013

Lik i garderoben...

En regnig söndag och överfullt i våra garderober.

Har man inte använt ett plagg på ett år så  kommer du troligtvis aldrig
använda det igen (har jag hört)
Om man då har plagg som är typ 10år gamla så är det dax att kassera!
Vilket jag/vi har gjort idag. 
Så jäkla skönt, så mycket plats vi fick och hur många galgar som helst blev över.

Jag fick lagat lite olika plagg, Henke klippte av snygga jeans till skit snygga shorts
och jag strök upp mina sommarklänningar.
Nu är jag färdig och vet precis vad jag ska ha med mig till Kap Verde.

Längtar sååå tills vi ska åka. 
Total familjetid utan mobiler, data, padda eller annat som stör.
2 veckor tillsammans med bara familjen, det bästa som finns.
 
Våra allra godaste vänner har frågat oss många gånger om vi ska
åka på semester tillsammans.
Svaret har alltid blivit ett nej !
 
Nää, semester för mig ingår där inte vänner över huvudtaget. 

Nu räknas det ner...

 
 

torsdag 17 oktober 2013

Fuckcancer...

Oktober månad = cancer på alla håll och kanter. 

Ordet cancer får mig nästan att spy
Ordet barncancer får mina tårar att spruta
Ordet bröstcancer gör mig orolig 
Ordet prostatacancer slår jag bort tanken 
Ordet magcancer får mig att känna och minnas den stora knölen på mina fingertoppar från monstret som levde i min pappas mage.

Var kommer dessa känslorna ifrån.
Jo, från att cancer är överallt just nu och efter mannens kväll på jobb. 
BMW höll ikväll i en Barncancer kväll. Kunder och föreläsare som bestod av föräldrar till barn som hade gått bort.
Henke berättade om kvällen...

Tårarna rann på oss båda


tisdag 15 oktober 2013

Ett dygn i Stockholm...

Vår huvudstad
Vår storstad
Vår vackra stad...

Södermalm, Gamla stan och centrala Stockholm på en förmiddag, puff
Tunnelbanan, något jag känner sitter i ryggraden efter mina år i New York.
Finns alla slags människor vill jag lova.
Skulle kunna glo ihjäl mig på alla, att vi är så olika.
Tankarna gick under tiden jag befann mig i den miljön.

Tänk att ha barn i denna miljö
Tänk och försöka leda barnen rätt här
Tänk att hålla koll på dem i denna stad
Tänk hur orolig man alltid hade varit
Tänk va bra vi har det hemma i vår lilla stad.

Gick förbi en grundskola som låg intryckt mellan höghusen.
Skolgården hade ett högt plåt o glas staket runt om.
Såg märkligt ut med tanken på hur vår skola ligger, nära skog o hav.
Ännu värre tyckte jag det var med dagiset jag såg, som låg i en källare.
Med galler på fönster och ytterdörr.
Så kan det se ut i storstäder.

Tänkte även mycket på mina unga år i New York.
Tänk vilken jäkla tur att inget hände mig
Tänk så utsatt jag var
Tänk hur illa jag hade kunnat råkat ut
Tänk att jag kom på rätt stig i livet ändå
Tänk så lyckligt lottad jag är
Tänk så bra jag fick det
Usch...en rolig tid i NY men oh så farligt.

Tack Stockholm för denna gången
Nu åker jag hem till min älskade man och barn i trygga Ängelholm.



måndag 14 oktober 2013

Magisk kväll...

En total fylld Katarina kyrka var det ikväll när Snatam Kaur uppträdde
tillsammans med Todd Boston.
Kyrkan fylldes av över 1000 personers härliga sångröster,
när vi följde Snatam i sång och mantra.
Jag tände ett ljus åt pappa och njöt i 2,5 timmar i den stora och super vackra kyrkan.

Lyckan bli stor när jag fick träffa den berömda Kundalini sångerskan.
Sist jag såg henne live var för tre år sedan, även då i Stockholm.

Godnatt sov gott.
 

Sthlm ToR...

Väl i Stockholm skulle jag ta mig från Bromma till Södermalm.
Flygbuss, pendeltåg och gångpromenad.
Gps:en i mobilen tog mig på en liten detour, men kom fram till mitt hotell till sist.

Väl framme vid Tre små rum som igentiligen är sju små rum
Slog jag en kod på porttelefonen och dörren öppnades
Tänkte när jag såg trappstegen som ledde ner i källare...
- oj, tänk om jag aldrig kommer ut igen !
Jag mötte en super trevlig man (ägaren) i hallen och jag sa till honom
- är det nu jag försvinner och aldrig kommer ut ?
Båda skrattade gott...

Tänk så lätt man litar på folk och ställen
Nästa stop Katarina kyrkan.




söndag 13 oktober 2013

Din Mama...

För tre månader sen fyllde Mikaella 18.
Hon önskade då sig en date och en upplevelse med sin mammsi.
Och så blev det...Carolina Gynning glas och After Dark show.
Igår var det dax...

Kvällen började med att chauffören på bussen frågade oss
-vem är barnet och vem är vuxen
 
Vi åkte till Helsingborg och åt gott på en amerikansk inspirerad pub.
När vi skulle betala vår mat blev det 
- ska ni dela på notan?
- nä, mamma betalar sa jag
Servitrisen stod med stirrande ögon och med lätt öppen mun...haha

Showen var toppen bra och så jäkla fräckt, och vilka hunkar.
Efteråt gick vi och mötte upp oss med Miccas chef på en bar.
Kvällens samtalsämne bland han och hans vänner, blev att ingen
trodde att vi var mor o dotter. 
Det var nära att vi fick dra fram våra leg. för att bevisa.

Underbar kväll med bästa dottern någonsin, som jag lämnade kvar i nattens unga timmar. 



lördag 12 oktober 2013

Trädgårdsfixardag...

Vi samlades tidigt på världens bästa fritids för att fixa till trädgården. 
En super solig och fin morgon.
Alla barnen var jätte duktiga och föräldrar också såklart.
Avslutade fixardagen med korv o bröd.


fredag 11 oktober 2013

TGIF...

Underbara fredag 
Underbara helg
Underbara fyra dagars ledighet
Imorgon blir det date med stora dottern 
och After Dark...
Stockholm på måndag...längtar


torsdag 10 oktober 2013

Trodde jag aldrig...

Vem kunde tro att det skulle vara så svårt att få tag i en stuga över nyår !?
Helt otroligt...
Att bo i stuga över jul och nyår är visst riktigt populärt. 
Som jag har sökt, messat, mailat och ringt.

Vi får se vad det blir... 
 





onsdag 9 oktober 2013

Tro hopp och kärlek...

Att vara ärlig med dig själv och andrar gör att man ser sanningen. 
Ge godhet och få tillbaka lycka
Att känna sig lycklig och att känna sig nöjd utstrålar skönhet
Ärlighet, godhet, skönhet och lycka smittar av sig till andrar...det vill jag lova.

Sista tiden har jag fått stanna upp och har verkligen fått känna efter.
Vad händer, varför händer detta mig, vad har jag gjort?
Kanske är svaret så enkelt som...att man bara är sig själv.

Tack, är allt jag kan säga. 


söndag 6 oktober 2013

Måndag om en vecka...

Sitter jag i Katarina Kyrkan i Stockholm och ser på min stora idol.
Kvinnan med änglarösten Snatam Kaur tillsammans med den
super duktiga Todd Boston.

Date med me, myself and I

Längtar såå, låt veckan gå snabbt...
får inte glömma After Dark med Micca på lördag...snacka om kontrast !


Dagarna forsätter att...

förvåna mig.

Idag sprang jag på en kvinna som jag vet namnet på och känner till utseende på.
En kvinna som jag har sett de sista 20 åren från och till.
Hon har bott nära min far och mig i alla år.
Har tyckt att hon har sett sur och bitter ut alltid.
Vi har alltid sagt hej tillvarandra men inget mer.
Idag kom hon fram till mig och sa - jag är så ledsen för din far...
Tårarna stod lätt i hennes ögon, jag blev väldigt förvånad och tagen av det.
Vi pratade länge om allt möjligt, som hade med livet, föräldrar, sjukdomar och känslor att göra.

Vilken människa vem hade trott det?!

Det är just detta jag menar! 
Hade folk bara varit mer öppna med sig själva och pratat mer öppet,
tänk så mycket lättare saker hade varit.
Man hade haft en helt annan förståelse för varandra.
Vem kunde ha trott att denna kvinnan hade daglig koll på min sjuka pappa?!

Jag älskar sådana möten, jag älskar människor som visar vem dom är.

Hon sa till mig..
- Jag har inte velat komma fram till dig tidigare.
Jag har sett sorgen i dina ögon och även sett vad du fick gå igenom.
Jag har väntat på den rätta tiden.
Nu när jag såg dig, så såg jag nytt liv i dina ögon...

Vem kunde tro att hon läste av mig så när vi möttes på cykelstigen?