Det var Micca som råkade ringa fel.
Efter det kunde jag inte somna om alls.
Mitt huvud sa om och om igen...
Lägg in pappa på sjukhuset, ring ambulansen, få hjälp och vård.
Äntligen somnade jag om och väcktes av min man.
Mina första ord var -vi måste lägga in pappa idag!
Klockan elva gick vi bort till pappa, jag sa till honom att vi måste åka till sjukhuset
-jag litar på dig Linda, du har alltid rätt
Jag gör det du säger
Jag ringde 112 och de sa -vi är hos er om en timme.
Jag kröp upp i sängen med pappa lade armen runtom hans sköra kropp och lade huvudet sidan om hans.
I väntan så rann tårarna på hans kudde.
-Gud va skönt det va att ligga här pappa
-ja du Linda, det känns riktigt bra
Tänkte, Gud så länge sen det var pappa hade närhet.
Akuten, de finaste människorna någonsin.
Ingen av dom kan förstå hur han har klarat det så här länge själv. Likaså hur jag har klarar av att vårda honom själv i 7 veckor...då brast det för mig.
Det visade sig att pappa har en infektion i kroppen som varken jag eller han visste om. De har inte hittat var ännu.
Pappa är trygg på "långvården" och jag drog till Malmö och hämtade upp min älskade dotter på flygplatsen.
Sitter nu i soffan trygg med min familj alla ledsen och tänker på morfar. Alla är på plats.
Nu blir det vapappa (vård av pappa) hela veckan. Närståendepenning otroligt!
Jag är helt slut i kropp och själ.
Ska bara ligga i pappas säng hela veckan och ha lite möten.
Har du känningar?
Kanske de...
Älskar dig så och du vet det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar