Vaknade upp imorse och fann ett Facebook meddelande från en gammal tjejkompis. Hon ställde en fråga, hon undrade vad jag jobbade med. Hon var trött på sitt jobb inom vården.
Jag svarade henne, sa jag odlar kvalster på labb och har gjort i 15år.
Även jag trött på det.
Jag har gått och tänkt på vårt "samtal"
Jag inser att alla är nog trötta på sitt jobb på något sätt.
Tänker på min man som ville göra något annat för många år sedan.
Han var så trött på att stå och skruva.
Idag är han "chef", dagligen trött och sliten mentalt.
Även en nära vän till mig, där jag ser i hennes ögon hur jobbet sliter på henne.
Båda har dagliga utmaningar som jag drömmer om och längtar efter.
Men när jag tänker efter hur det var när pappa var sjuk eller när vi hade det som jobbigast när de stora var små. Så inser jag, att på jobb laddar jag upp mina batteri och hämtade kraft.
Var hade jag hämtat det om jag hade ett annat jobb?
Jag hade dödat för ett annat jobb men jag har det riktigt bra här.
Jag sa till min Facebook-vän att jag söker stimulans utanför jobbets grindar.
Vet inte var jag befinner mig om 10år, kanske här, men då har min familj haft mig till 110%.
Pratade med en annan gammal "vän" i helgen som höll i ett klädes-party.
Hon gjorde en toppen rolig uppvisning av alla kläderna. Tänkte -Gud va roligt!
Hon berättade senare hur dåligt hon tjänade och hur mycket tid hon fick lägga på det.
Hon var utan dottern och mannen många helger och kvällar...inte alls värt det.
Jag tror vi alla lägger mycket tid på att söka efter något bättre. Istället för att ta på vara på det vi har och försöka göra det enklare för oss i livet.
Visst ska man byta jobb, men man ska nog tänka både en och två gånger, ser på min man.
Kanon lön med mentaltrötthet, helt borta vissa dagar.
Han drömmer om att klippa 4,5km buxbom på kyrkogården.
Min dröm är att ha ett B&B ställe, anordna yogaretreat resor, ha healing,
spå folk, ha en yogastuga...ja listan är lång.
Tror jag åker till dessa ställen istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar