Tänkte efter, gick in och kollade när det var sist...oj, 6 dagar sen.
Fick stanna upp och tänka efter varför...
Mycket händer hela tiden, men har svårt att dela med mig om det...varför vet jag inte.
Eller jo det vet jag ju...
Allt som händer runt om mig just nu är så laddat
Det är svårt och känsligt att berättar om att en familjemedlem som har valt att inte tala till en. Det blir mer laddat för var dag som går. Vilket kommer sluta med att man inte kommer att säga ifrån fler gånger. Rätt tröttsamt nu när 1 1/2 vecka har gått...vill bara skrika
Även känsligt allt som handlar om Hanna och hennes skolgång. Vi var på samtal i skolan idag och jag är tacksam att det var den andra fröken vi fick prata med.
Kändes bra och vårt beslut är ännu starkare nu.
Allt som händer med mina två avslappningsrum är helt underbart. Känner att det mättar mig och suget efter mina yogakvällar minskar. Har svårt att sätta fingret på varför, skön känsla är det i alla fall.
Min kärleksbubbla är större än någonsin.
Hade jag kunnat så hade jag bloggat som en galning om det. Herre min milde...I den här bubblan blir jag inte mätt, det är magiskt, helt underbart, obeskrivligt vilken härlig resa och galna äventyr.
Älskar denna bubbla som vi har blåst upp under våra 16 år tillsammans och jag vill aldrig att denna bubblan ska brista.
Årsdagen närmar sig med stormsteg och jag blir påmind av det var dag. Bilder av min sjuka pappa blixtrar i mitt huvud flera gånger om dagen. Blir matt av det och ledsen, saknar honom så. En hemsk resa som jag inte önskar på någon men vill aldrig ha det ogjort heller. 2 maj kommer aldrig vara sig lik...någonsin.
Många känslor på engång och många tankar...därav tystheten.
Ja, huvudet går verkligen på högvarv, mycket annat som snurrar som jag inte förstår mig på, men det väljer jag att inte dela.
Vinet är upphällt och jag kryper in i vår bubbla...Godkväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar