Plåster på pannan...

Den senaste tiden har inte varit den roligaste eller lättaste.

Idag blev minst sagt en lärorik dag på sina olika sätt.

Jag vaknade dyster, matt, trött och kände mig helt hjälplös.

Känslan att inte veta var man ska vända sig är obehaglig 

Känslan att vara irriterad på fel person är sorgligt

Känslan att inte bli hörd är frustrerande  

Känslan att behöva tiga är nu slut !

Pratade med min fina och underbara chef tidigt imorse. Hon lyssnade, tipsade mig och berättade olika händelser för mig.

Det fick mig att stanna upp och tänka efter.

Vissa saker stämde vissa inte men jag hörde allt hon sa.

Kort därefter tog jag modet och ringde en man som jag har tänkt på en hel del den senaste tiden.

Jag talade om vem jag var och vem jag tillhörde.

Jag berättade för honom om min situation och sa att jag har hört att de har varit i samma sits som oss.

Han lyssnade och tog åt sig, han återberättade deras situation för mig och hur de gjorde.

Det var det mest givande samtalet på länge och jag tog åt mig.

Jag tackade för hans tid och hans goda råd.

Det var skönt att spegla sig i någon annan.

Jag kände att jag fick ny kraft på något konstigt sätt, även om jag hade sagt och känt en timme innan att jag orkar inte längre.

Eftermiddagen bestod av en föreläsning på Sundspärlan med Micheal Södermalm.

Märkligt nog handlade föreläsning om just

• motivation 

• förändring

• arbetsglädje 

med mera...

Många gånger under föreläsning fick jag mig en tankeställare. Jag kände även hur "Micke" tittade på mig och nästan studerade mig. Nästan som han såg rakt igenom mig och visste hur jag mådde.
Kändes även som han talade direkt till mig.
Väldigt märkligt 

En annorlunda dag med många möten och många beslut om förändring på ett eller annat sätt.