Hämtade upp min fina pappa klockan åtta imorse för att åka till HBG lasarett.
Nervösa och tysta drog vi in i parkeringshuset. Pappa kläckte av sig ett roligt skämt och jag dog av skratt.
In i hissen och upp till plan ett.
Bakom mig hörde jag springande fötter och vände mig om. Där stod min älskade vän Mia. Kramade mig, smekte pappa och önskade oss lycka till.
Beskedet vi fick av läkaren var riktigt jävla sugit.
Älskade fina sjuka pappa har inte en chans. Den hemska jävla sjukdomen har gett sig fan på att den ska vinna över honom. All behandling stryps.
Vet inte hur många tårar man har i sina ögon eller i huvudet, men jag har tömt mig på min dagsranson iallafall.
Var på tre hembesök hos pappa idag som jag avslutade med kvällsmat vid ån.
Mina två fina oxar njöt tillsammans med mig medan vi pratade om den sjuka oxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar