Mannen i hatten...

Stack till kyrkogården på lunchrasten.

Plockade lite ogräs och noppade vissna blommor på Anna & Gustavs grav.

Satt på huk och tittade på den "lediga" platsen sidan om...då började min hjärnan snurra igen.

Fick syn på en äldre grå-skäggig man i hatt. 

- ursäkta jobbar du här?

- visst gör jag de, jag är kyrkvaktmästarn

Vi samtalade och gick bort till den "lediga" platsen.
Han stod så avslappnad och berättade om hur saker fungerar.
Sen berömde han Mig för att vara stark. Jag måste utstråla
något som jag inte vet om. Han tyckte det var bra att jag planerar
lite i förväg.

Men denna man !

Jag ville inte lämna hans sida alls.

Vilket lugn det var över honom och hans röst var som en sommarbris
som smekte mina öron. (djupt, men sant)

Undrar om man blir sådan för att man jobbar på en kyrkogård ?

Underbara vackra man.

Älskar att möta sådana människor i livet.