3 månader och en dag är det sedan pappa ringde mig idag.
Nu börjar min kropp bli trött och min själ på riktigt.
Allt slit med pappa när han var sjuk och
allt det innebär.
Tror ingen riktigt förstår om man inte har varit där själv.
En person sa till mig för ett tag sedan...
hon höll mina händer tittade mig djupt i ögonen och sa -ingen förstår...förstår du det, du är helt själv...ingen förstår!
Idag ringer hennes ord i mitt huvud.
Idag har jag varit på riktigt dåligt humör med all rätt.
Man undrar hur andra tänker om dom ens gör det.
Tårarna har legat nära hela dagen och nästa person som säger att jag är stark kommer jag slå på.
Stark vad är det för ord?
Att överleva
Att ta hand om
Att sköta
Att vårda
Att reda upp
Att ordna
Att fixa
Att ta på vara
Att ta ansvar
Att vara vuxen
Att fatta beslut
Att offra
Att värdesätta
Det är inte att var att stark.
Det är att var mänsklig med ett hjärta.
Undrar vem som hade varit stark om inte jag hade varit stark?
Jag trött på att vara stark!
På kvällen efter begravningen kraschade jag med feber och kände mig helt sjuk.
På morgonen efter fick jag lägga mig på det kalla badrumsgolvet för att inte svimma. Sjuk pga att man hade varit så stark.
Tänkte bara berätta det för alla ni som undrar hur jag mår och tycker jag är så stark.
Förstår att det är svårt att fråga -hur går allt Linda? Är där något vi kan göra?
Sitter i uterummet med härlig mantrasång i högtalarna, ljus tända, sommarvindar med en fantastisk person.
En person som är stark!
En person som har ställt upp så för min älskade pappa och gör det fortfarande.
En person som gör mig stark.
Min älskade man ॐ
På tisdag är jag närmare ett slut på denna resa, då jag lämnar över pappas lägenhet.
Märklig känsla att rensa och kasta i hans hem.
Hoppas på en bättre semester nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar