On top of the world...

Då är man här igen ett år senare.
På nya äventyr med mannen som får min mage att slå knut och får mitt hjärta att slå dubbelslag. 

Mannen som har fått vänta ut mig flera gånger under våra 15år. 

Väntat ut mig tills jag har hittat tillbaka efter dippar i livet.

Men för var gång vi kommer ur en djup dal av sorg, stress eller problem runt om oss. 

Så kommer vi alltid tillbaka med dunder o brak.

Samtidigt minns jag denna starka känslan från förra gången.

Den började i slutet på sommaren förra året och vara fram tills maj i år...då jag fick samtalet.

På väg till jobbet idag lyste jag av lycka och förväntan. 

Men samtidigt tänkte jag, tänk om detta är lugnet före stormen?

Sist sa jag till min man - vi har antagligen haft det så här bra så länge, för att
kunna ta oss igenom det som väntar oss. Vi är laddade med så mycket energi
och kärlek för att kunna hjälpa pappa. Där finns en mening med allt.
Jag tror att det var så

Just nu spricker jag snart av allt som finns inom mig

Känner att jag lever till 110% och bubblar av lycka

Men jag är bara rädd för vad som väntar runt hörnet denna gången...

Men jag ska slå bort dom tankarna och leva kvar här så länge det varar.

Två dagar kvar sen drar vi...24 timmar av oss!