Walk the walk...

Allt för många har sagt till mig, om du inte får prata så spricker du

Inte alltid jag håller med om det men idag måste jag nog göra det.

Just nu känns det som att detta kommer bli ett väldigt långt inlägg, har så mycket jag vill säga men kan inte.

Många frågor och få svar
 

För ett par dagar sedan fick jag ett meddelande från en gammal "vän" i Australien. 

Chockad och glad läste jag det.

Otroligt roligt med mycket härligt skratt !

Vi har då fortsatt att skriva till varandra de senaste dagarna

I början tänkte jag ~vad ska detta vara bra för?

Men snabbt insåg jag att det var mycket roligt och på något sätt gav det mig något

A smile on my face.

Små enkla meningar men med mycket innehåll.

Fick skriva av mig i helgen om hur jag kände mig som slutade i härligt skratt i min ensamhet.

Idag fick jag frågan ~hur känns/går det?

Tänkte ~oj, tack för du frågar

Tröstad med små enkla ord tog jag sedan modet och frågade frågan rakt ut och fick samma svar tillbaka som min vän gav mig... tack till er båda.

Det är väldigt lätt att läsa av andra men inte alltid lika lätt att läsa av de som är dig närmast.
Men med lite hjälp så går det. Men frågan är om jag har modet att ta tag i det själva kärnan ?

Efter dagens chat bestämde jag mig för att dela detta i alla fall.
Om jag vill jag fortsätta prata med min chat~vän med gott samvete så är det öppna kort som gäller. Tror man kommer så mycket längre då.

Men visst man kan ju alltid låtsas man är inne på eBay och shoppar

Min man har lärt mig en viktig sak och det är att sanningen hinner alltid ifatt dig förr eller senare.

En vän kan komma i alla olika form:
Färgad, tjock, smal, ful, snygg, man, kvinna, ung, gammal eller fyrbent

Konstigt hur en person man inte har sett på 28år kan bara poppar upp från igenstans och ge så mycket

Tack