En Pyttan-Urna! ...

Vilken dag! 

Som sagt denna veckan Vapappar jag, alltså vård av sjuk pappa.

Vilket behövs, jag har fullt upp med att ordna och fixa så han får det bra.

Trodde det skulle bli en vecka för att hämta krafter, men så fel jag hade.
 

Idag blev det möte med ASIH och pappa kommer inte hem...skönt.

Vem vet, kanske blir det flytt redan imorgon.
Hade inte förvåntat mig alls, här händer det sakor hela tiden...galet.

Idag var jag en runda på stan.
Jag åt lunch för att få nya krafter, för att sen åka tillbaka till pappa och ha mötet.

Jag gick förbi begravningsbyrån och tvärstannade.
Gick in och sa -jag vet inte vad jag gör här.

Damen frågade hur det låg till.
Hon pratade och jag lyssnade medan tårarna rann.
Jag fick broschyrer om vad som händer, hur allt går till och en broschyr med stenar.
(Kan nog vara skönt att vilja ut innan, när huvudet fungerar)

Jag gick ut, torkade mina tårar och något sa gå till Pyttans nya ateljé.

Som jag alltid gör så lyssnar jag och jag gick dit.

Fick en stor kram av Pyttan och sa till henne vad fint hon hade fått det.

Sen kom tårarna och jag bad om ursäkt.

Jag sa till henne -jag vet inte vad jag gör här
Du ska inte behöva höra detta, jag skulle bara säga hej.

Pyttan...den vackra härliga människa säger - Jag gör urnor

- VA !!

- Ja...(med ett leende) 

Sen slängde jag mig runt hennes hals, vi hoppade båda på golvet och jag sa

- det är därför jag är här Pyttan! Vi ska göra en Pyttan-urna till min pappa !!!

Vi båda grät, skrattade och pratade massor.

Vissa människor möter man i livet och man bara förstår varandra helt.

Tror jag skulle kunna berätta det "knäppaste" sakorna för henne och
hon hade aldrig rullat på ögonen.

Vilket möte vi hade, Pyttan och jag idag.

Innan jag gick så frågade jag...kan jag berätta detta för pappa?
Hon svarade - klart du kan.

Jag gick ut, slängde en slängpuss till henne och sa - I love you ! 

Var så nöjd att jag hade beställt en egen special gjord urna till pappa.

Cyklade tillbaka till pappa, satt mig på hans säng, höll båda mina händer
om hans och berättade om denna Pyttan.

Första glädjetår jag har sett på pappa sedan vi började denna resa tillsammans.

Jag berättade hur urnan ska se ut, vad det ska stå på den, att det ska vara en ljusbegravning och varför. 

Han var så till freds när vi satt där och pratade.

Jag sa till honom - det är inte slut här pappa.

Han förstod och jag sa - lova att du kommer och hälsa på mig.
Men du får inte skrämma mig.

Han log och tårar kom.

Sen kröp jag upp i hans sjukhussäng, höll om honom och vi sov middag.

Allt har en mening...och de sista 4 dagarna har verkligen bevisat det.

Underbart Pyttan, tack. Älskar allt du gör.